All denna analysering & snack om film och musik kommer aldrig någonsin ta slut eftersom det kommer så mycket nytt hela tiden. Allt är fortfarande oanalyserat.
Love it!
Men ändå inte.

Idag var det skola igen som alla andra dagar och som det är imorgon. Det hände inte så mycket förrutom att det var meningen att teaterspetsarna skulle till hörnnrummet för repetition men istället samlades alla teaterelever i svarta lådan. När vi kom in dit så stod Douglas Johansson från Wallander och Eva & Adam där! Han pratade med oss jättelänge och han var verkligen jättetrevlig och allt han berättade var hur intressant som helst. Han berättade om hela hans karriär och hur han har lyckats, och berättade även att han har medverkat i över 20 Wallanderfilmer.
Som den pratglada människa jag är så frågade jag om jag fick fota honom som bevis och det fick jag såklart. Sen ville Hanna krama honom och efter det blev det världens kramkalas.
Douglas Johansson gjorde helt klart min dag, tack så mycket!

Ojdå, glömde säga att nästan alla var utklädda idag men det kan ni få se någon annan gång.

Jag känner mig naken,rädd, exposed.
Mitt allra käraste armband som Eva Fjällborg gav mig när jag skulle träffa Sebastian Krantz har gått sönder. Poff sa det och det sprängdes långt upp i luften och gjorde värsta volten innan den sedan landade på marken med den mest sorligaste "dödsscen" musiken i bakgrunden och världens duns. Sedan låg det bara kvar där och ropade efter hjälp men det gick inte att trä den runt armen igen. Knappöglan har gått sönder och nu ligger den hemma i Kiruna på byrån i köket, brevid hundbädden. Eller ja, den kanske ligger på frysen. Så nu är min stackars vänsterarm naken.

Nästa vecka ska jag tjäna pengar. Ska plocka kottar och SY!

Efter tre dagars magsjuka börjar jag äntligen känna mig i form igen och benen orkar gå. Har inte träffat en enda människa sen i söndags och jag känner att jag bara vill ut och krama varenda kotte så långt ögat kan nå. Imorgon ska jag till skolan för att träffa mina underbara vänner och lärare och efter skolan ska jag vara social har jag bestämt. Måste ta igen alla människofria dagar.

På tal om kottar förresten.. var ju i Parka i helgen och vi hade sällskap av Lisa och Eva. Vi åkte fyrre, skrattade och plockade kottar. Japp, ni såg rätt. Vi trodde självklart att det skulle vara världens enklaste jobb men det visade sig vara rena motsatsen. Efter denna helg kan man bokstavligt talat kalla oss för kottexperter. Tips till er som ska ge er ut i skogarna:
- Om du har råkat plocka en hel väska med amerikanska kottar, häll ut och börja om.
- Om du sedan har påbörjat den nya påsen/väskan och har en bror som skrattar åt dig, kolla ner i påsen och se om du har plockat grå eller spretiga kottar. Häll ut om du har det.

Vi var sju stycken som fyllde två sopsäckar men då var faktiskt kottarna minimala. Eva och John Ante satt uppe i tallarna mest och det tyckte de säkert var kul men det var det för oss som stod där nere också.
Har ni ingenting att göra på helgerna så ska ni absolut gå till närmsta träd och påbörja kottplockningen!

Fick förresten ett samtal från världens absolut bästa och sötaste Elias igår som nästan gjorde mig frisk.
- Tjena Ida, hörde att du tar med dig tre brudar när du kommer hem på fredag. Vad kul, men det är ju dig jag egentligen vill träffa. Det har jag ju lovat.

Sånt lever man länge på!

När jag var liten tog jag min pippiväska och hotade med att jag skulle flytta hemifrån så fort jag blev arg eller inte fick som jag ville. När jag var yngre ville jag ha en egen lägenhet mer än något annat på jorden och tjatade om att jag skulle ha en egen t.om om jag gick Hjampis i Kiruna. Vet att ni som läser det här också tänker/ har tänkt så någongång.

Nu har jag tagit alla mina väskor och flyttat över 30 mil hemifrån och har en alldeles egen lägenhet. Den är hur mysig som helst och jag älskar den! Jag går världens bästa utbildning och har ingenting att vara missnöjd över egentligen, men vad är det som är fel?
* Hemlängtan.

Jag har aldrig förstått hur mycket man egentligen inte förstår när man bor hemma. Man är så oerhört lat och missar att tänka på vissa detaljer.
Älskar mammas mat- nu måste jag laga alltig själv. Hemma får man i princip maten serverad framför näsan på en men nu måste man mixtra och försöka på egen hand.
Man ska hinna tvätta,diska,städa,plugga och alla andra tråkiga saker som man får hjälp med hemma men nu är det så att man blev stor över sommaren och blev tvungen att göra allt själv helt plötsligt. Ingen hjälper till med läxor och det har vissa lärare svårt att förstå. Man måste förklara att föräldrarna inte kan komma 30 mil för ett föräldramöte mitt i veckan och man måste helt enkelt ta sig i nackskinnet och bara hålla ut med allting.

Vi i syskonskaran står varandra jättenära och har alltid funnits i närheten. Vi har alltid bråkat men vi har alltid blivit bästa vänner igen. Det har hänt att min 15 åriga bror har velat dela säng ibland för att någon av oss inte har kunnat sova och min 10 åriga bror kan komma och ge världens största bamsekram när man kommit hem från skolan eller om han vet att det inte har varit en bra dag.
Enná, min allra bästa vän som jag kan berätta allt för sitter långt härifrån men endast ett telefonsamtal bort.
Mormor och morfar är ännu längre bort och det är inte så lätt att åka till soppero en sväng bara för att hälsa på folket eller butiken för att prova och kolla på nya smycken eller slakteriet för att hjälpa morfar.
Det är mycket i skolan och det är inte bara att ta ledigt för att föröka ta sig på gärden heller, vilket känns PISS!!!

Om man inte kan sova nu så är det ingen som kommer och ser film eller drar ut bäddsoffan brevid. När man kommer hem från skolan är det tomt och ingen kommer mötandes i hallen för att berätta om sin häftiga dag eller ge en kram.
Man har sin egna mat att laga och kan man ingenting så är inte mamma i närheten för att visa. Min mamma, den bästa männsikan på jorden. Min klippa.

Man missar så mycket när man flyttar hemifrån och man börjar ett helt nytt och eget liv som känns så konstigt och främmande. Snälla Gud, låt dessa hemmalängtanperioder gå över!

Nu är jag verkligen på toppenhumör känns det som och det är verkligen underbart! Förrutom att jag har lite hemlängtan då och då men det känns bra att veta att jag är ledig halva fredagen för att hinna vara hemma i Kiruna lite längre. Ännu underbarare!
Annis,Elina,Matilda och Emmis om ni ser det här så kan ni slå en signal så kanske vi kan hitta på något till helgen?

Nu har vi kommit igång med pjäsen som vi ska spela upp om ett tag och det känns bra. Vi har delat upp rollerna och manuset så nu har vi börjat repa på riktigt så vi rör oss framåt sakta men väldigt säkert tack vare våra underbara lärare. Catherine Parment kommer nästa vecka så det ska bli riktigt kul det med.
Om några veckor åker vi i petsen mest troligt till Kiruna för att kolla på "Byfinnar,lappjävlar & annat pack". Underbart med en låååång helt i Kiruna!

Just ni sitter jag här i min alldeles egna lilla etta på Östermalm I Luleå. Det var ju så att Pia och jag bestämde oss för att "separera" av olika skäl men detta funkar givetvis också. Ska ta och ringa henne imorn och se om hon har nåt kul att berätta.
Mamma, Ante och P-A kom ju hit igår kväll så det blev en hel del packning och handlande både igår och idag. De besökte min skola och P-A impade på min lärare.
Lägenheten är hur liten och mysig som helst och tack Enná för att du finns!